Godkväll mina fina! Är det någon mer än jag som upplever att senaste Mac book pro suger? Min skärm har blivit rosa. Mammas skärm har blivit svart. Sen att man behöver en adapter till precis allt. Jag blir så trött av tekniskt strul att det inte finns ord. Man köper det bästa för att slippa sånt här. Sånt här däremot går ju att fixa. Barnens bokhylla som blivit stresshylla. Allt som vi inte vet vad vi ska göra av har hamnat där och det är sådär. Men nu när jag jobbar härinne så kan det inte vara så. Jag avskyr stökiga utrymmen och vill till och med ha ordning i förråd. Tvångstankar? Absolut! Så lägligt att jag fick Björn Natthikos bok "Jag kan ha fel". Helt fantastiskt. Jag mediterade förresten på lunchen idag och jag måste säga att det fick mig att bli varse hur mycket pladder jag har i huvudet. Det ser ungefär ut som bokhyllan i bakgrunden. Herregud, jag kan inte skriva en bokstav till förrän den är fixad. Tre timmar senare helvete vilken lättnad och så mycket härliga teckningar från barnen att gå igenom. Allt ligger i den oranga korgen nu. Stressrummet blev harmoniskt, halleluja! Ni anar inte hur mycket min hjärna vill fira med en snus, men den där dosan ska inte få dra mer dopamin från min kropp. Räcker gott och väl med att jag har städat. Det gav mig kickar innan snusen så jag tänker ta in denna städ-dopamin-kick, och nöja mig Fifan. Vad härligt att glasstuttarna landade bra. Jag är så glad i dom. Nu känner jag mig inte som en nymjölkad ko när jag står naken i tvättstugan och plockar upp tvätten från golvet. Känner mig som en amma redo att ge mat åt sju bebisar. Ah, kanske inte så frodig men någonstans däremellan. Jag har inget emot mina långa tits, särskilt inte när de har lite extra glass i sig. Puss och godnatt på er från ett tvångstankemonster. Uppdatering: Förlåt för alla jag sårade när jag svängde med ordet OCD. Har tagit bor det nu❤️
