Ja du lilla kula, nu går du inte att dölja längre. Plötsligt känner jag mig inte så plufsig, utan gravid och rätt het igen. Åh älskar när det där obeskrivliga självförtroendet kommer under andra trimestern, vet inte varför man känner sig så vacker. Kanske för att man är det helt enkelt. Mer lyster i hud och så vidare. Jag är lycklig, jättelycklig över den här bebisen. Undrar om det är en kille eller tjej. Kommer inte ta reda på det. Undrar också om den kommer få min vita eller svarta gen. Matheo fick min vita, det skulle vara så coolt med en mörk version av mig och Gustav. Gud så SPÄNNANDE!!! Och namn? Äsch nu ska jag inte skena iväg. Det är trots allt 177 dagar kvar. /Elaine, kliver av i Långbro park där hennes heldagskurs hålls.
