Idag hände det för första gången. Matheo visade intresse för Maggan och det var tydligt att han förstod att hen finns i magen. Det var så himla fint. Plötsligt ställde han sig upp framför min mage som att han såg den för första gången. Matheo: Mamma, din mage är stor. Jag: ja. Matheo ler: Ja, som en fotboll. Jag: Precis, som en fotboll. Matheo hoppfullt: Ska Maggan komma ut idag? Jag: Nej inte idag. Matheo: Ska han komma ut imorgon. Jag: Han eller hon kommer ut i maj. Matheo: Jaha... Jag ska inte putta honom. Jag: Nej. Matheo: Jag ska bara klappa och krama honom. Jag: Vad bra älskling. Sen satte sig Matheo och la en skyddande hand över sitt lillasyskon. Jag dog lite, kärleksdöden. Så fint kändes det. Tänk att det är något man ska få njuta av och få hjälpa till att bygga upp - syskonkärlek. Så mäktigt.
