K skriver: 1. Hur har du sett till att få dem jobben du fick efter utbildning? Hade du jobb direkt eller fick du kämpa för det? Jag tycker sådana stunder är så jobbiga- man känner sig så maktlös. Kämpar tills man kollapsar men ändå så kanske resultatet utesluter. Vad är ditt tips för dem som ska plugga och ut på arbetsmarknaden för att få jobb och kunna få toppenjobbet? 2. Hur mycket använder du dig utav The secret i livet och vad är det viktigaste det har lärt dig? Vart har det fört dig? 3. Vad lärde boken Alkemisten dig? Tack!!! 1. Hej K, här är ett långt inlägg om hur jag tog mig dit jag är idag. 2. Jag använder mig massor av The Secret och kombinerar det med min tro också. Det som det har lärt mig är att man inte ska tänka negativt för då attraherar man skiten, men samtidigt så tycker jag att Secret måste vara riktigt krass för dem som inte tror på Gud. Jag tror att Gud kan skydda mig från skiten även om jag tänker negativt ibland, så när saker är mörkt i mitt huvud så lägger jag The Secret åt sidan och ber att Gud ska hjälpa mig. Det fungerar bra. 3. Alkemisten lärde mig att när man vill lägga sig ner och ge upp så är man väldigt nära sitt mål, det är exakt då man ska bita ihop och fortsätta. Sen lärde den mig självfallet att tro på mina drömmar. Katarina skriver: Du har en så fin ton i dina inlägg och de flesta kommentarer är präglade av en varm ton. Även de som har kritiska synpunkter möter du med respekt. Har du någon tanke på hur du skriver dina inlägg? De flesta bloggare bygger ju sin image på att provocera. Skulle vilja veta hur du ser på det. Hej Katarina. Jag vet att provokation kan få bloggen att växa radikalt och ett tag tänkte jag att jag skulle göra det som ett bloggexperiment. Men jag är alldeles för känslig för att möta elaka kommentarer. Sen skulle jag aldrig kunna sträcka på mig och vara stolt över att min blogg skulle vara stor pga provokation. Jag vill att den ska vara stor för att folk tycker den är bra. Hej, Hur känner du inför att bolla karriären med mammalivet? Mvh Anna Hej Anna, Matheo och Gustav går före allt i mitt liv. Om karriären gör vår livsstil sämre så kommer jag kompromissa med jobbandet. Men som det ser ut nu så får vi, tack vare min karriär, en månad i Brasilien, en månad i New York och tre månaders ledigt varje sommar. Matheo får inte bara tio dagar med sin pappa utan tre hela månader och det är så lyxigt. MEN, jag ÄR nervös för hur det kommer bli i höst. Jag hoppas att jag kan vara en bra mamma med det jobb jag har. Kan jag inte det så får jag helt enkelt jobba med ngt annat. Hej! först måste jag verkligen säga hur mycket jag älskar din blogg, och att du verkligen är en förebild för båda unga och äldre människor. Jag kan gå in på din blogg när jag är lite nere men jag blir allt glad när jag läser dina inlägg, om din familj och hur positiv du är. Jag hoppas att jag kommer vara lika lycklig som du är i framtiden med man och barn! Men jag undrar över hur du och Gustav har tänkt med det här att tatuera er. Jag förstår absolut att tatuera in er sons namn men känns det inte lite riskabelt att era namn? För absolut ni är gifta och super lyckliga nu men jag själv är ett skilsmässobarn och mina föräldrar var gifta i över 10 år. Skulle det inte kännas konstigt i så fall att ha Gustavs namn på handleden ifall något skulle hända och ni inte är gifta i framtiden? Elsa Hej Elsa, bra fråga! Märker att det sipprar in lite frågor om varför jag ska tatuera in min mans namn, så jag tänkte att jag skulle svara på det. Ni är så fina som bryr er. Först så vill jag berätta att jag tillhörde dem som tyckte det var lite fånigt med folk som gjorde så. Nu tycker jag det är underbart att jag faktiskt lyckas älska någon så pass mycket att jag utan problem kan tatuera in hans namn(man kan självklart älska någon lika mkt utan att tatuera sig också). Skulle det ta slut så blir det ett minne över att jag en gång i livet älskade en man otroligt mycket och det är inget misslyckande, det är en fin livserfarenhet. ”Men om ni skiljer er då?!” Ja, skulle jag haft den tanken skulle jag aldrig ha gift mig överhuvudtaget. Det känns som en större smäll än en tatuering. Tänk om vi lever lyckliga resten av våra liv? Man kan tänka om mycket, men jag tycker det är härligare att leva i nuet. ”Även den som inte vågar leva dör nån gång.” Hur får man folk att gilla en på 3 minuter online?. Känns som att jag försökt i tvåhundra år men bounceraten för det jag gör är högre än bungee-jump :/ Nu vet jag att du mest håller på med retorik, men dina böcker känns ändå mycket beblandade med psykologi och självkänsla om du pallade svara på min självinsnöade fråga. Yanjaa. Hej Yanjaa, tyvärr finns det inget recept på hur man får folk att gilla en på tre minuter online, det beror helt på vilka "folk" är. Sen har du oftast inte tre minuter på dig online utan tre sekunder - högst. Allt går mycket snabbare på nätet. Se till att skapa välvilja och gör folk nyfikna på dig.
