Jag undrar vad du har för struktur för att få ihop allt i ditt liv? Jag drömmer om att både skriva en bok och starta eget men med två barn, heltidsjobb, ett socialt liv som jag vill underhålla , träning, matlagning, städning hämta/lämna/VABa och allt sånt där så är min energi som bortblåst på kvällarna när barnen väl somnat. Ge mig tips, idéer, dina tankar- vadsomhelst! Jag förstår ju att du också har dina dåliga dagar så hur får du ihop allt? Bestämmer du dig för vad du ska göra och bara gör-utan att känna efter eller finns det någon annan hemlighet? Puss på dig underbara kvinna! Puss på dig själv Going! Jo hur gör jag egentligen för att få ihop allting? Jag är väldigt resultatinriktad och tycker inte om att ha saker hängandes i luften. Rutiner är min grej. Medan Gustav gör frukost så bäddar jag sängarna och drar upp gardinerna så allt ser fint ut. Sen är det hela tiden ett planerande pussel, matlagning tänker jag på redan på morgonen. Vad ska jag laga och när kan jag handla? Träning planerar jag dagen innan eftersom det är varannandag. Jag ansvarar för en dejt i månaden åt mig och Gustav, idag bokade jag barnvakt och dejtaktiviteter för mars och april. Det som halkar efter just nu är vänner, men det får vara så ett tag. Jag vill vara så mycket jag kan med bara Gustav och Matheo innan Maggan kommer. Tycker du är så cool! Kan du inte tipsa om hur man som ung chef/ledare på ett stort företag strålar ”pondus” och ”försök inte köra över mig känsla” inför äldre och bittra kollegor? Helt övertygad att du förstår vad jag menar fast det kan låta knasigt.. Vi jobbar i uniform så en ny chefsgarderob är inte aktuell;) Låt skiten rinna av. När de försöker förtrycka dig så le lite grann och gäspa bara för att visa hur lite inverkan de har på ditt liv. Men ibland så måste du också sätta ner foten, göra dem lite rädda så att de fattar att messar man med dig så får de mothugg. Det gör jag ofta om jag tycker det är värt besväret. "Va saru saru?" Hade din farfar en relation med din pappa sedan han försvann ur ditt liv, i så fall påverkades er relation av det? Kanske en för privat fråga men det är något jag undrat länge över. Nej dom hade dålig kontakt. Farfar tog ju över rollen som min pappa eftersom min biologiska inte lyckades leva upp till det. Han lyckades bara leva upp till ett rikspucko. Det är alltid nåt, men inte tillräckligt för mig. :) En annan fråga är hur gammal var din mamma när hon flyttade till Sverige? Tyckte hon det var svårt att komma in i svenska kulturen/samhället? Jag frågar för jag försöker få med min brasilianske man att flytta till Sverige Oj oj oj! Det är svårt att få brassar att lämna Brasilien. Det är så mycket värme där både i klimat och mellan människorna. Mamma är ett socialt monster så hon passar med alla, jag tror brassar är rätt enkla för de är glada och excentriska - det senare kan iofs skrämma folk. Ska du inte flytta till Brasilien då? Åh vad jag skulle kunna tänka mig att göra det en tid. Gustav är inte svårövertalad. Sista frågan är hur din första trimester kändes denna gång? Illamående/kräks/cravings? Likande eller olik din första graviditet? Tror du din andra förlossning kommer gå lättare om du tar åt dig av Isabellas tips att tänka positivt och i målbilder? Kram! Den var HEMSK. Hjärnan fungerade inte, det märkte ni ju på bloggen. Jag mådde konstant illa och åt allt jag kom över för att dämpa det, jag var desperat. Mådde sämre av ätandet och visste inte om det men det berodde ju på min glutenintollerans. Asså Isabellas (jag älskar henne) jävla målbilder kring förlossning. Den enda bilden jag har är att mitt underliv kommer att gå sönder och jag kommer att skrika AV BARA HELVETE! Och jag har berättat för henne att hon inte får ringa mig och säga hur "härligt" och "peppad" hon kände sig under förlossningen. Jag har inte kommit så långt i min utveckling att jag kan unna andra en peppig härlig förlossning. Fortsättning följer jao!
