Hej Elaine! Grattis till Matheo & hoppas att du har en fin tid hemma med honom nu Jag måste få fråga om hur man ska tackla paininasskunder på ett bra sätt. Jobbar för tillfället på café vid sidan av studier & detta hände igår. Kunden beställde en cappucino & jag gjorde en, ställde fram den & var nöjd med hur den var, kvinnan ler mot mig & frågar sen ”gick det inte att skumma idag eller?” jag fattar ingenting utan typ skrattar & svarar jo vilket hon då svarar på ”jag har beställt en cappucino & detta är en latte”, hon har då inte ens rört kaffen & kan omöjligt ha avgjort om det var latte eller cappucino (vi serverar i samma kopp & jag vet att jag gjort bra skum). jag frågar om hon då vill ha en ny men får då till svar att ”det spelar ju ingen roll om jag får en ny om du ändå inte kan skumma mjölken” & så det där förbaskade leendet. ”jag har lärt mig att det är en tredjedel skum i en cappucino” säger hon varpå jag svarar (fortfarande trevlig) ”jo men just det med en trejdedel skum är ett gammalt sett att se på hur en cappucino ska vara, nu vill man att den ska vara krämig hellre”, hon skrattar till & säger med sån där fnysig röst ”som en latte då förstår jag”. & så ler hon. ALLTSÅ HUR SKA MAN TACKLA DESSA? de vill inte ha en ny kaffe eller ens gratis för det är ju inte det som de är ute efter. samtidigt är de inte otrevliga rakt ut, så jag kan inte be henne att vara trevlig. Vet du vilken typ av människa jag menar? såna som avfyrar elaka kommentarer gång på gång med ett leende, halvt inbäddade så att man ändå inte kan säga ”det där var faktiskt taskigt sagt”. Alltså jag blir galen. HUR SKA JAG GÖRA? Hoppas du kan hjälpa mig. Du är super! Marilelle Åh Marielle, jag önskar att jag kunde ge dig ett bra svar. Jag konfronterar sånna här personer direkt, eftersom jag tycker det är rätt enkelt att plocka upp deras små giftpilar. Att en person ler betyder ingenting om h@n säger otrevliga saker, och att en person säger trevliga saker betyder ingenting om h@n ger ett annat intryck i kroppsspråket. Jag var med om en liknande grej för en vecka sen då jag stod i kön till kassan på ett café. Två kvinnor stod och pratade några meter från kassan och det var ingen före dem så jag frågade om de står i kö. Då vände sig ena kvinnan åt mig, skrattade men med en märklig blick. Man kan säga att skrattet inte direkt kom från hjärtat. Hon: Oj, eh ja vi står i kö, men du tycker vi pratar för mycket eller? Jag: Nej, det sa jag aldrig, babbla på! Jag vill bara veta om ni stod i kö? Tog du illa upp för frågan? Hennes skratt svalnar lite och hon ger mig en konstig blick igen: Oj, jag skojade bara. Jag kanske missuppfattade henne eller så var hon en hagga, men det jag gjorde var att jag plockade upp hennes signaler och lät henne veta att jag hade gjort det. När det gäller "cappucino-kunden" så hade jag inte kunnat låta det passera, men jag önskar att jag hade kunnat låta det rinna av, men så är inte jag - jag konfronterar idioter. Hon: ”gick det inte att skumma idag eller?” Jag hade pekat på skummet och sagt: Nu blir jag förvirrad, är inte det där skum? Hon: jag har beställt en cappuccino & detta är en latte. Jag trevligt: Förlåt, jag har lärt mig att göra cappuccino så här och än så länge har inget klagat, men du kanske kan berätta hur du vill ha din cappuccino så gör jag den så. Hon med det förbaskade leendet: ”det spelar ju ingen roll om jag får en ny om du ändå inte kan skumma mjölken” Jag: Men vad bra att du kan glädjas åt det då, jag ser ju att du ler!! NÄSTA! Kära bloggvän, det hade kanske blivit hus i helvete om du körde min metod. Men jag röker tyvärr inte fredspipan med idioter. Många säger ju "Kill them with kindness" men om dom inte klarar kindness så "just kill them! ;) Nej, men spegla situationen och plocka upp hennes kroppsspråk så som du vill, hon log då är problemet löst, nästa kund!
