Det tog 16 veckor och sju kilo för att allting skulle normaliseras, för att jag inte skulle må perkele eller våndas de dagar som är träningsdagarna. Nu äntligen så längtar jag till dem. Jag längtar till löparbandet, min älskade kettelbell och chinsräcket. Ni tycker jag är knäpp men mitt mål är att kunna göra tre chins innan nyår. Vafan det borde jag fixa. 65 kilo väger nu 72. Jag är muskulös under denna mjuka kroppsoverall som nu ligger över mig som ett mysigt täcke. Jävligt muskulös! Så när jag får till gymmet imorgon så ska jag tänka att den här tjejen finns i mig och en 72-kilos brutta är ingen match för henne.
