Jag älskar att vara en morgonmänniska. Att vakna 30 minuter innan Gustav fixa hans frukost... Sen köra ett morgonpass innan han går upp. Det är bara jag, den lugna morgonen och mitt träningspass. I bakgrunden hör jag kaffet koka. Efter passet, som var Olgas minus plankan och plus 30 snabb armhävningar på knä, så känner jag mig redo för att möta dagen. Det känns så skönt att känna att mitt sinne har fått det där lugnet och tystnaden på morgonen, att kroppen har fått känna sin potential och att jag kan få göra något kärleksfullt till den jag älskar mest av allt på denna jord. Jag öppnar mina mejl och ser en hel del tänkvärda mejl, läser igenom mina bloggvänners kommentarer och får en trettio minuters lång tanke att dela med mig på bloggen idag - tack för det Caroline. Jag öppnar post. Ett handskrivet brev från en bloggvän. Det är proppat med tips för knoddens ankomst - tack snälla Anna!!! Och en rosa inbjudan från Bindefeld. Rosa... Josefin älskar rosa och hon älskar couture. Jag ringer upp henne, för hon är en morgonmänniska precis som jag, och vad är bättre än att få höra sin bästa vän ge ifrån sin glädjetjut på morgonkvisten? Osat och klart. Den här morgonen känns bra, riktigt bra!
