Vecka 33 och träningen fortsätter. Det är lite vemodigt eftersom det är en ny kropp varje vecka. Nu har jag inte tränat på fyra dagar och det känns verkligen. Stabiliteten svajar, därför är varannandagträningen extra viktig för mig under graviditeten. Ni ser träningen in action på instagram. Jag kan inte alls hålla ett tempo på löpbandet. Men det är bra rumpträning och belastar inte fogarna när jag har lutning 12. Det är viktigt att acceptera den kropp man får - en ny varje graviditetsvecka. Jag är försiktig och känner efter ordentligt. Jag har börjat få ont i ryggslutet och ska nog ta en lättare kettelbellvikt. Från 20kg till 16 blir nog bra. Jag brukar köra på 32kg när jag inte är gravid. En halvering på 33 veckor är inte så illa. Jag tänker rätt mycket på hur vi kvinnor har tagit läger för eller emot träning under graviditet. Jag önskar att vi bara kunde låta varandra vara, att alla får gör som de vill och som deras kroppar klarar av. Vi som tränar ska inte shama dom som inte gör det. Hela det här före/efter förlossningsbilder irriterar mig faktiskt. Nej, det gör mig snarare ledsen för att det är sånt utseendefokus och vi vuxna kvinnor kan väl vara förbi det, tycker ni inte? Däremot funktion och styrka det tycker jag bara inspirerar. Ni som inte tränar behöver inte hetsa oss som gör det att "ta det lugnt" "ät en macka" osv. Låt oss bara acceptera att vi har olika kroppar som klarar olika saker. När jag var gravid med Matheo hade jag aldrig klarat det jag gör nu - jag har en annan kropp nu. Äsch, jag har så mycket att säga om det här att det är bättre att jag skriver en krönika om det i Mama istället. /Elaine, rör sig mot stan för en favorit i repris - lunch med Bella.
