När jag går in för något så KAN jag inte göra det halvdant. Det är en lycka och en förbannelse också. Lycka för att det har tagit mig dit jag är idag, förbannelse för att jag kan tycka att min envishet är himla jobbig. Det är som jag har en lat gubbe i huvudet som säger "Men mååååste du göra knäböjen och allt det där?!?! Vi går och lägger oss istället, jaaaa vad mysigt!". Men så vinner oftast målgalningen i mig och säger "Neeeej kör för fan!". Så är det med allt, jag kan inte göra det halvdant. När jag skulle dejta så kunde jag inte göra det halvdant, så jag skapade ett spraydatekonto och gjorde dejting till min hobby i tre månader. Lycka för att jag träffade Gustav! Förbannelse för helvete vad många dåliga dejter jag fick genomlida. Haha! När jag pluggade retorik så skulle jag ta alla retorikkurser som fanns och plugga dubbelt - förbannelse för att jag hade inget liv, lycka för jag fick en karriär och har råd att betala av hela mitt CSN-lån nästa månad. När jag skulle ta körkort så skulle det minsann ske innan Matheo föddes. Lycka för nu har jag körkortet, förbannelse för att det är inte så Kul att köra upp höggravid (tog körkortet 1v innan Matheo föddes). Nu denna vecka så är ju mitt mål bland annat 8km promenad per dag, 10 armhävningar, 50 knäböj och 3 minuters planka. Lyckan är väl att jag har fixat promenaden idag, förbannelse att klockan är nära midnatt, jag har grym träningsvärk från passet med David igår och jag har resten (armhävningar,knäböj,planka)kvar... Jag kommer göra träningen, men jag är sur över att jag inte gjorde den tidigare idag. 23:23, då får man önska sig något! Jag önskar att träningen går fort och att vi sover gott i natt. Puss på er❤❤