Jag hittade till gymmet idag igen, varannandag träningen är igång och jag mår så himmelskt bra över det. Nu har träningen nått en ny nivå mentalt. Ni vet de där galningarna som får en kick av smärta och ansträngning, de som ler under tiden de kämpar. Dom som man retar sig på när man svettas som en gris i smärta. Jag fick en sån kick idag. Maaaj gad, jag har blivit en sån. Men var inte oroliga. Det gav sig inte i uttryck i ett leende men under tiden som jag sprang sista varvet av dagens pass så tänkte jag Fan vad härligt det känns. Musklerna brände, benen kändes tunga men var så starka som sprang ändå. Jag älskar min kropp idag, men inte för hur den ser ut utan för hur fantastiskt bra den presterar. Sen älskar jag David också för utan honom hade jag aldrig varit här. Framåt marsch! Nu vill jag kunna göra 8 chins asap, men vi börjar med 6. Sköter jag träning och mat i två veckor så borde det vara nära. Något helt annat. Expressens bilaga nämnde Vardagsmakt idag. Himla skoj tycker jag. /Elaine, skäms en smula när hon inser att hon börjar bli den där irriterande fitnesszillan hon en gång "föraktade". Oh well.
