Igår innan träningen så satt jag hemma och grät en stund vid köksbordet. Framför mig låg ett gäng pepparkakor så jag åt dem en efter en i hopp om att de skulle ge min tröst. 20 pepparkakor senare så hade jag facit, de var ingen tröst. Kanske hade frukt hjälpt mig bättre? Knappast. Men så klurade jag vidare på det här med att ge mat en känslomässig inverkan - tröstätande. Det kan inte vara bra. Jag brukar rensa skallen med att träna, men så är det säkert många som gör som jag gjorde igår. Hur botar man en så sak? Inte för att jag ligger i riskzonen, men för att det säker är många som tröstäter och vill hitta en väg ut?
