Mamma och Gustav tog färden till stranden och jag fick lite ensamtid på gymmet. Så skönt! Det behövs bara en timme själv för att jag ska få energi och börja sakna min familj igen. Saknad... Det kan både vara smärtsamt och härligt. Just nu är min saknad härlig för jag tror mig veta att den är ömsesidig. Trots att Gustav säger att Matheo glömt mig så fort jag är borta. Hemskt och bra på samma gång. Träningen gick bra med tanke på mitt bränsle från igår var öl, glass och korv. Och godis icke att förglömma. De har mentos med äppelsmak här i Spanien och en sån måste jag äta varje vistelse. Gymmet var ett klassiskt 90-talsgym. Jag avslutade passet med en stor och god proteindrink som säkert var proppad av socker, men va gott det var. Det här passet David skickade till mig. /Elaine, tycker att familjen kan komma hem från stranden nu.
