Nog för att jag är tränad annars, men någonstans går även min gräns. Jag känner hur byxorna börjar sitta lösare runt benen och tajtare runt magen. Jag förlorar muskler och min fikastunder börjar göra sig påminda. Det är lätt att skifta vikt - från 65 kilos muskler till samma eller mer vikt i fett - när man är mammaledig och har författardagar på mysiga cafén med fantastiska bullar. Jag längtar efter mitt dubbelhopprep, jag vill hänga i ett räcke och göra chins. Fem var ju målet i februari, men jag var sjuk hela den månaden. Nej nu räcker det. Det har varit hemskt att vara sjuk i en månad. Det har varit mysigt med fikastunder. Men jag vill faktiskt vara stark igen. Jag har inte ont i halsen eller huvudet. Jag är bara snorig. Nu går jag till gymmet! Fitnesszillas, I'm back!
