Jag har varit med om det förr på bloggen. Att folk med ätstörningar och de som är trötta på estetisk hets blir sura på mina fitnesszillainlägg. De trodde mer om mig och så vidare. Jag förespråkar hälsa och välmående, jag lever inte alltid efter det, men jag tror starkt på det. Jag vill inte hetsa folk att banta. Jag vill inspirera er som känner er manade att leva en hälsosam livsstil. Jag har inget problem med mitt självförtroende och har aldrig haft det. Och då har jag varit rätt överviktig för att vara mig och för att det ska kunna kallas hälsosamt. 90 pannor var jag uppe på utan att vara gravid. Men vet ni vad? Jag kände mig fin, jättefin. Här ser ni skillnad på nu och då. Det enda var att jag var tröttare, knäna värkte och jag orkade inte så mycket. Självförtroende till trots så tog min hälsa stryk av att vara som jag var då. Jag har som många av er vet tre ställen där mina fettdepåer lägger sig, ansiktet, brösten och magen. Bukfettet är det farliga, hade jag haft det på rumpan istället så hade jag med största sannolikhet käkat desserter varje dag. :) Varför jag tränar är inte för att få upp nåt självförtroende, det sitter inte i min fettprocent eller antal kilo. Jag gör det för att jag vill leva länge, må bra under tiden jag lever och få ut max av den kropp som har lottats ut åt mig. Ja, den genetiska uppsättningen är ett lotteri och var och en får hitta det som får dem att må bra. Triggar mina inlägg om mat och träning igång era ätstörningar och får er att må dåligt så läs inte dem. Men blanda inte ihop min strävan efter en bra hälsa med hets till platta magar eller svältdieter. Anorektiker snickrar ihop sina egna dieter för att bli smala. Min är hopsnickrad av proffs som vill få ner mitt midjemått till en hälsosam nivå och upp mina muskler så jag blir stark och orkar mer. Jag har gått på dieter förut och de får mig att må dåligt. Vet ni vad? Jag har aldrig mått bättre. Det här handlar inte om att bli smal eller snygg. Det handlar om att må bra och leva länge - känns som en vettig investering för livet.
