Det lilla beslutet jag fattade idag är det som har tagit mig från noll chins till åtta. Jag fattade ett sånt beslut för ett år sedan. När soffan kallar, när jag inte har lust med gymmet trots att jag vet att det är bra för mig den dagen. Då går jag till gymmet. Under största mentala motstånd, men jag går dit. Och hur mycket jag än avskyr den där kettelbellen så lyfter jag den gång på gång. Pausar jag träningen nu så kommer uppförsbacken bli så tung när jag väl sätter igång igen under graviditeten. Det är lika bra att jag håller igång. Så vi gick dit, Maggan och jag, till gymmet. Det var jobbigt, men det var värt det! /Elaine, ringer Gustav så han tappar upp ett bad åt henne - belöning är a och o!
