Det är så skönt att vara halvvägs i mål var det gäller träning. Jag är ju lite ledsen över farfar, det är mitt grundhumör alla dagar. Men det är ok, det får vara så nu. Trots min sorg så måste jag äta, sova, träna - bassaker för att jag ska ha förutsättningar för att må bättre. Sen är kärlek inte helt fel. Gustav får mig alltid att skratta. Vi är så himla olika, men det är härligt. Idag betalade vi vår resa till Brasilien och på grund av allt dividerande fram och tillbaka med vårt tilltänkta resesällskap så går resan på 18.000 istället för 9000 som biljetten brukar kosta. Det känns surt. Men det är en läxa för framtiden och nåt ni kan tänka på när ni reser med vänner. Som en klok bloggvän sa: Ibland ska man inte försöka komma fram till en halvbra lösning ihop utan bara boka själva och se sällskapet som en bonus OM de hakar på. Nu får vi nog ingen bonus från några kompisar för det är snordyrt att köpa biljetter nu. Det är inte riktigt någons fel, men det blev fel och ett fel som kostar oss 9000 bananer. Jag gick och surade över det här idag, men Gustav lättade upp stämningen genom att prata om våra tatueringar som ska göras om tolv dagar. Gustav: kan du skriva Elaine och Matheo på mitt bröst? Jag: Ja, vilken rolig idé! Sen kan du skriva Gustav och Matheo på min arm. Gustav skrattar: jag kan inte ens göra en cirkel om du ber mig. Jag: Men krabban kan du göra! Gustav: Ja den kan jag göra! :) /Elaine, gör "krabban" och konstaterar att träningen börjar ge resultat. Eller är det bara ammandets förtjänst? ;)
