Nog för att jag skulle klara 25 minuter, men 24 min och 19 sekunder. Det är en förbättring på nästan sex minuter på bara 3 dagar! Så kul! Och det finns en förklaring till min förbättring som jag vill dela med mig av. Det är inte så att min kropp har blivit i mirakulöst bättre form utan jag gör det som jag alltid gör när jag tränar - jag tävlar mot mig själv. Nu visade Gustav en inställning på rodden som gör att man kan lägga in sin gamla snittid på ena båten (ni ser i vänstra bilden - paceboat är gamla båten) och sen tävlar man mot den under hela loppet. Jag är ju en galen tävlingsmänniska, som ni såg på Vardagspuls, så det upplägget är perfekt för mig. Den gamla båten, dvs det jag presterade igår, var långt bakom mig och det var en sån skön känsla. Men SHIT vad jobbigt det var. Nu undrar jag om jag kanske klarar 23.45, det skulle vara coolt. Men det blir tufft att tävla mot dagens båt imorgon. Resten av träningen gick också bra så jag är mäkta stolt över mig själv. Ni ser mig in action här. Jag kom till barnmorskan alldeles genomsvettig - det hade jag inte räknat med. Men det gjorde ingenting. Maggan sparkade friskt när vi lyssnade på hjärtat och jag har världens bästa barnmorska. Hon sa "Vad bra att du har tränat. Då har Maggan fått bli vaggad under passet och fått sova. Nu är hen vaken igen!". Sen innan jag gick så sa hon "Fortsätt som du gör": Så skönt! Nu ska jag duscha och iväg på en intervju med Dagens Industri. Vi ska prata retorik i möten och presentationer. Men det blir mitt framgångsknep till er idag: Oavsett vad du förtar dig - tävla aldrig med andra men gärna med dig själv." Det finns massor av höggravida kvinnor som säkert slår mig med hästlängder, och det är kul för dom. Men att jämföra mig kommer bara göra mig ledsen, det är ju bara onödigt. Samtidigt kan jag förstå att man inte hoppar upp och ned för min skull när man är i vecka 36 och knappt kan röra sig pga komplikationer. Man kanske känner sig sorgsen när hela ens bekantskapskrets åker på sommarresor med sina barn, medan man själv vänder på varje krona för att klara mat och kläder till barn. Eller när ens vänner lyckligt basunerar ut att de är gravida trots att de vet att man fick ett missfall några veckor tidigare.Där tycker jag att vi framgångsförmedlare kan ha lite känsla för när vi kan skryta. Det vill jag understryka. Hoppas att ni mår bra finingar och tack för alla uppmuntrande kommentarer kring mitt skryt. Puss
