Jag satt på gymmet och tänkte på mitt träningsberoende. Hur det är otänkbart att skippa träningen eftersom det får mig att må så dåligt. Men så kom jag att tänka på hur det slogs bort under mina graviditeter. Hur det inte gick. Det kändes som att jag var bakfull hela tiden de 13 första veckorna. Det gick inte att träna alls. Ändå sa broschyrerna att man skulle fortsätta träna som man brukade, att det var bra för både mamma och bebis. Men hur tusan går det ihop med att man mår så helvetes dåligt första tiden. Vissa på mitt gym sa att träningen hjälpte mot illamående. Kul för dom. Jag vill kräkas bara jag snuddade vikterna. Hur fungerar ni?
