Godmorgon folket! Helgen vad så fin, jag fick mycket tid med Evelyn och Pascal som tyckte det var jättelyxig att ha mamma för sig själva. Vi tog en längre cykelpromenad, badade i badtunnan och sen kom Evelyns kompis A över och lekte. Vi cyklade till en park i trakten och barnen fick leka och äta mellis där. På väg hem från parken såg jag att huset till en gammal kompis till Evelyn hade skylten "kalas" och en massa ballonger på dörren. Evelyn såg det och sa glatt "kalas" men gjorde inte kopplingen att det var hennes kompis. Mitt hjärta sjönk för en sekund tills jag insåg att det ju var mer än tio månader sedan de ens lekte. Relationer ändras även för Evelyn. Sen såg jag A längre fram cyklandes glatt och ropade "kom Evelyn" och Evelyn cyklade för full fart mot henne med ett skratt bara Evelyn kan ge ifrån sig. Så saker är inte så tokiga ändå. Jag antar att man som funkisförälder är mer känslig för det där med kalas. Men så kom jag hem till den här teckningen A hade ordnat på tavlan i gymmet och så kände jag att - Elaine, du får se glaset som halvfullt, Evelyn har vänner som verkligen tycker om henne. Allt är bra, bättre än jag någonsin kunnat hoppa på.
