Jag vet inte om ni hänger med i PR-svängen men det som är hett på twitter just nu är att vd:n för PR-byrån Kreab fick kicken efter den här tweeten. Linus Bylund är en av topparna inom SD och många skulle beskriva honom som väldigt trevlig. Jag med. SD:arnas sociala geni och sociala monster med tanke på alla han hör av sig till folk för en öl eller andra trevligheter. Markus nappade och de hade trevligt så trevligt att han twittrade om det. Det finns olika sätt att se på den här frågan, dels så är det beröringsskräcken som Paul Ronge skriver så bra om här. Klart man ska kunna ta en lunch och diskutera med en meningsmotståndare som SD faktiskt är för Markus. 2012 skrev han den här tweeten som tydligt visar vart han står. Men häromdagen drack han bubbel med en som håller denna frågeställning nära hjärtat. Det här är med andra ord inte en fråga om huruvida man ska umgås eller diskutera med meningsmotståndare utan snarare hur man ska umgås med dem i synnerhet när man sitter på en maktpostion som Markus. Så här skrev han vid ett annat tillfälle berättar DI. Tänk er att Reinfeldt skrev en sån tweet om Lars Ohly. Frågar ni mig så är det över gränsen - inte för att det handlar om SD, inte heller för att du berättar utan för att du skryter om att du är halvlullig med någon vars frågor du inte alls sympatiserar med. Jag fick själv kritik från bland andra Markus själv när jag tweetade med Jimmie Åkesson och sa att han hade hållit ett bra tal under Almedalsveckan. Han och hela etablissemanget anklagade mig för att "gulla" med SD:are. Jag tog till mig kritiken och hävdade att jag kanske borde sluta "gulla" med alla partiledare, jag håller nämligen samma ton till alla. Om en tweet med en smiley är att gulla med SD:are vad är då att vara "en smula onykter" med SD:are? Jag tycker inte att man ska ha beröringsskräck till meningsmotståndare, men jag tycker heller inte att man ska bli småfull och verbalhånglas med den i sociala medier. Det blir lite för, gulligt.
