Jag har äntligen insett att jag är storlek Large. Det var Gustav som sa det att "varför klämmer du dig i bikinis som är M, du är ju en lång tjej.". Det var en bra fråga. Hela livet har jag pulat ner kroppsdelar i M eller andra alldeles för små storlekar. Jag tror att det är en undermedveten storleksidentifikation, som att storlek betyder något för ens självbild. Det är ju märkligt. Varför är vi många som finner tillfredställelse i mindre storlekar. Jag minns när jag var 15 år och inte kunde acceptera att jag hade storlek 39 i skor. Jag tyckte det var storlekar killar hade. Jag köpte storlek 38 och gick obekvämt en hel sommar för atr jag inte kunde förlika mig med en större storlek. Samma sak 10 år senare. Jag kunde inte acceptera att jag had 75GG i bh-storlek så jag köpte mindre storlekar. Märkligt, det ser ju förjävligt ut med mindre storlekar. Mina bröst satt illa i allt jag bar pga dessa smbh:ar. Jag är inte storleksfixersd längre tack och lov. Kläder ska sitta snyggt på mig och vad det står för storlek på dem struntar jag i. I denna står det Large och jag är large glad för att den sitter bra. Hur är ni med storlekar? Har det betydelse för er? åhléns om någon undrar.
