Nu börjar vi äntligen komma in i julstämningen. Det ska bakas pepparkakshus och lyssna på Sinatras julsånger. Jag är så dålig på omtagningar, förlåt Hanna. Det hände något när vi slog på julmusiken. Jag kände mig dyster. Jul är så förknippad med barndomen och den ångest vi barn kunde känna på julafton. Bara inte några vuxna börjar bråka eller dricka för mycket. Den där oron jag kände i bröstet då kommer tillbaka när jag hör julmusiken. Jag blev tvungen att ta en promenad för att andas lite, få bort trista minnen. Sen kom jag hem till den här kärleksklumpen och kände att vi helt enkelt får spela en massa julmusik tills den är förknippad till nya fina minnen som vi skapar nu. En älg va. Jag fick upp julbelysningen på balkongen. Jädrar vilket trassel det var, men vad fint det blev. Nu har jag lust att sätta upp belysning till de andra balkongerna också. Ljus gör så mycket i detta mörker. Hur har ni det med julvisor? Kan ni också få en klump i magen eller är det bara en massa ljusa minnen?
