Det här med att kämpa för barns rättigheter är inte lätt. Man måste ta små pauser, men under tiden så skäms man. Tänker att nu när jag tänker på hur jag ska vårfixa min balkong så utsätts barn för övergrepp. Inte klokt att tänka så hela tiden. Jag måste tillåta mig ta pauser ibland. Jag tittade på filmen Everest häromdagen och tyckte plötsligt att den slitna liknelsen om att bestiga berg kändes så träffande. Men en sak som man gör på väg till toppen är att man tar några pauser. Men det här barnrättsberget är annorlunda. Medan jag tar pauser så ser jag att andra klättrar vidare och det gör mig så jäkla glad. Och när jag klättrar vidare så vinkar folk som för tillfället tagit pauser. Vi växlar, eller hur. Nu är det dags för mig att köra igen. Andra bergsklättrare som jag hejar på, fantastiska förskolor! Dela gärna med er av detta klipp till folk som tycker det är svårt att prata integritet med sina barn. [embed]https://www.youtube.com/watch?v=tlMnJ5oThHM[/embed]
