[embed]https://youtu.be/W3iraAfSMGo[/embed] Gustav och jag satt i soffan och lyssnade på den här fantastiska låten av Zara Larsson. Smärtan, kärleken och hur fel det är när någon man älskar är med någon han inte borde. Den där känslan. Gustav: Låten är bra men det märks att det är svårt för mig som 40-åring att relatera till den. Jag: Vad menar du? Gustav: Ja du, hur gammal är Zara? Beyonce, skriver hon samma text så förstår man, hon har ju erfarenhet. Hon vet vad hon pratar om. Jag: Jaha du ser det så? Vad intressant. Jag kan relatera till det Zara skriver, kärleken har ingen ålder för mig. Gustav: Men du kan väl inte säga att du kände lika starkt i den åldern som du gör nu. Jag får stora ögon: Eh jo, verkligen. Med de mått jag hade att mäta med då så gjorde jag absolut det. När jag var 7 år så levde extremt stora känslor i mitt lilla bröst då jag såg Thom Enochsson i klass 1b för första gången. Jag minns hur det det högg till i mitt drabbade hjärta i Bredängsskolans matsal då mina mina ögon fastade på honom. Det var första gången jag blev kär och jag skulle vara det i sex år till i honom. Så många gånger jag har skrivit "Thom" i en massa hjärtan. I sjuan trodde jag att jag skulle dö när jag fick veta att Ola Skogö var kär i Karolina. När jag var sexton avfärdade jag en förälskelse i Jonas som att jag var för ung för att veta bättre, men den höll i sig i sju olyckliga år. Sen kände jag inget för någon förrän jag träffade dig och kände direkt att jag hade träffat pappan till mina barn. Kärlek på olika sätt, men starka grejer. Och bara för att jag är 34 år och erfaren så tar jag inte den där 7-åringens känslor på mindre allvar. Den dagen Matheo eller Evelyn berättar att de är kära, om vi har den förmånen att få veta det, så kommer jag ta deras kärlek på största allvar. Kärlek är en stor sak oavsett ålder. Gustav ler: Det var ett tal som hette duga. Jag: Oj, förlåt. Sa jag för mycket? Jag älskar såklart dig mest av alla. Gustav garvar: Det är lugnt. Hur känner ni?
