Kommer spontant på två frågor. Om du tycker de är för privata, så ignorerar du dem bara, eller tar bort denna kommentar. Kudos för respektfull inledning! Älskar när ni förstår mig! Vad tycker du om att en del människor inte visar någon respekt när det kommer till att filma andra människor i (mer eller mindre) offentliga miljöer? Tänker då så klart på när folk filmar dig, för att de kanske vill visa andra att de har sett dig, el vad vet jag? Jag tycker själv det är så oerhört jobbigt, och är samtidigt konflikträdd, så har svårt att säga ifrån. Tänker att det måste vara väldigt mycket jobbigare för s.k. kända människor. Särskilt om man har en jobbig dag. Spontant tänker jag att du kanske inte bryr dig så mycket om folk filmar dig, för att du är ganska öppen med allt möjligt du skriver om, och du vågar även lägga upp bilder där du inte är stylad osv. Men det är ju något helt annat när man själv väljer det, och när det är andra som håller på. Brukar du säga till folk att inte filma/fotta om du ser att de gör det? Sorry, det blev en hel massa frågor i en och samma fråga. Vi har som kontrakt att man inte får filma mina föreläsningar så jag blir lite ställd när folk i publiken plötsligt gör det. Självklart så menar de inget illa, men jag säger bara lugnt att ”Jag får be er som filmar att sluta göra det” sen ler jag stort och fortsätter föreläsningen. Ibland undrar jag om jag gör fel. Det är ju bra att synas i sociala medier men att hela föreläsningen läggs ut kanske gör att man slutas anlitas? Oavsett så tycker jag du ska säga till. Se det som en träning i att sätta gränser, det kanske är obekvämt men du blir bättre och bättre för varje gång. När du är i Brasilien, känner du dig mer ¨”hemma” då, rent utseendemässigt? Det är kanske en konstig fråga, men jag kom att tänka på programmet Saknad, eller vad det heter, där adopterade får hjälp att hitta anhöriga i det land de blev adopterade från. Där är det flera som har nämnt att det känns väldigt annorlunda att alla människor i det landet ser ut som dem, till skillnad från i Sverige. Ja, det var kanske så jag skulle ställa frågan istället. Inte om du känner dig mer hemma, men om det känns väldigt annorlunda? Nja. Jag är ju 176 lång och brasilianare är ganska frisrpråkiga och kallar mig ”ENOOOORME!”. Det känns sådär. Men i övrigt så gillar jag att det är så blandat i synnerhet i Rio, där känner jag mig hemma. Men jag känner mig mest hemma i Sverige. Jag tycker inte att jag bemöts annorlunda på grund av mitt utseende. I Sverige sitter ju svenskheten i hur du är, inte hur du ser ut. Och när jag väl börjar pratar så behandlas jag som vem som helst. Det är väl tur det. Jag älskar Sverige. Men i Brasilien känner jag mig mer hemma med min personlighet. Jag har ju en ”scenpersonlighet” och kan lätt bli för mycket för andra människor, men i jobbet är det ju klockrent. I Brasilien kan du inte bli för mycket så där kan jag slappna av på ett annat sätt. Jag blir lätt nervös kring introverta personer och kämpar med att dämpa mig, det går sådär.
