Jag är extrovert, jag har en stor trut som är snabbare än min tankeverksamhet. Så nu är det min truts fel att jag ska till Gävle och göra testet som brandmännen gör för att bli brandmän, i alla fall ett av dem. Varför? För att igår när jag föreläste för första gänget brandmän sa jag att jag tränar "lite" och jag hade nog klarat det där testet om jag hade haft tid "men mitt tåg går strax". Hur självgod jag förmodligen lät i det ögonblicket har jag svårt att återge i text men då tändes gnistan i brandmännens ögon och de kom på att mitt tåg kommer tillbaka idag. - Testet tar bara åtta minuter, du kan göra det imorgon innan din föreläsningen." sa en brandman och fick hela sällskapet att fnissa. Jag skrattade nervöst för att köpa tid för att tänka, men det går ju sådär när truten är snabbare än hjärnan. Så jag hör det formulera ord lite hest och ambition att låta cool, det misslyckades: - *host* Ja, det stämmer ju men det kan ju bli förseningar och så, försöker jag men sällskapet börjar skratta. Så nu är jag på väg dit. Klockan 09.45 är det jag som står på ett band i lutning och går med full utrustning i åtta minuter. Jag förbannar min trut, håller tummarna för mina muskler och ber till Gud, tomten och all världens orangutanger att jag ska fixa detta. Min man @gustaveksvard som var brandman på Scania peppade mig med orden "Gör inte bort dig nu baby!". Tack för den. Fiiifan. 😩
