Jag känner mig helt ärligt lite kluven till bloggen. Vi får se hur länge till jag kommer att skriva. Hittar jag ett nytt förhållningssätt till den så blir ni inte av med mig förrän jag är skruttig, men 2016 måste jag hitta det. Annars får det tyvärr vara. Utan att låta högmodig eller tro för mycket om mig själv så känns min blogg som en bra plats. Det är en bra plattform när jag vill lyfta viktiga ämnen, förändra saker i samhället som barns rättigheter och bara vädra allmänna saker som att vika tuttar i bh:n eller kämpiga småbarnsår, knepiga relationer och en massa annat. Jag får så många mejl från er som berättar hur stor skillnad bloggen gör för er och då är allt verkligen värt det. Men ibland så lägger jag ut bitar av min själ i bloggen, delar som är jag på riktigt. Eller allt är jag på riktigt, det är inte det det handlar om. Det är när det kommer kommentarer som säger "du får inte vara sådär, det är inte anständigt" och när det påverkar mig då känns det som att min själ suddas ut av er som skriver så. Men ni måste ju skriva vad ni tycker om det jag skriver om, det har jag inget problem med. Men när man säger att jag inte får vara jag, då trampar man på helig själamark. Jag är jag med min knasiga humor, mitt brasilianska temperament och filosoferande kring min ungdom och ålderdom. Men att folk kommer ha åsikter om den jag är när jag är offentlig det måste jag räkna med. Men mitt förhållningssätt till det måste jag ändra. Det får inte påverka min sinnesstämning när jag är med min familj. Min sinnesstämning ska påverkas av vad dom jag älskar tycker om den jag är - inte okända personer som inte känner mig. Men det är inte er huvudvärk det är min. En annan sak jag funderar på är hur bloggen sätter en i ett metaperspektiv hela tiden. Jag vill ju vara i nuet, uppleva det. Inte tänka "ska jag ta kort till bloggen nu eller". Det känns som jag ser mitt liv genom ett skyltfönster när jag tänker "det här kan bli ett kul blogginlägg", men har man bloggat 5 inlägg per dag i 5 år så är kanske inte det så konstigt? Nästa år vill jag leva mitt liv och skriva bloggen på jobbtid och fånga upp blogginläggen efter. Förstår ni? Oh well. Jag ska i alla fall hitta det där nya förhållningssättet. Det är ett av mina nyårsmål. Och når jag inte det så får jag seriöst fundera på att sluta blogga 2017. Har ni tips och tricks till hur man har ett sunt förhållningssätt till en blogg så shoot. Kram på er!
