Evelyn springer ifrån mig i sin utveckling. Jag hade en plan att amma henne länge, men börjar sakta inse att hon inte vill. Det är rätt snopet faktiskt. Gång på gång biter hon mig och visar att hon inte vill. Gång på gång envisas jag omedvetet och tänker "joooorå så klart du vill". Och då biter hon inte bara utan hon biter och drar med tänderna så bröstvårtan blir långt som ett snöre. Sen ler hon och blicken säger ungefär "fattar du nudå mamma?". Hon har fått sex tänder, är 13 månader, inte det minsta intresserad av varken burkmat eller tuttar. Bruden vill ha något rejält att sätta tänderna i. Det kanske "bara" blir tretton månader. Matheo ammade jag i 14 och inte ens då var vi klara. Men Evelyn har nog egentligen varit färdig med mig i en hel månad. Kanske dags att tänka på refrängen? Sorgen. Det kanske är sista gången jag ammar i mitt liv. Vi vill ju ha tre barn, men under förutsättning att vi har tid för dom. Nu räcker tiden till precis för Matheo och Evelyn. I dagsläget hade det känts taskigt med ett till barn. Och finns det inte tid så finns det inte tid.
