Så krävs det en hårfin balans som Gustav lyckats pricka alldeles perfekt, jag vet inte hur han gör det mer än att han är sig själv. Det krävs både att man är på men också ger mig space. Gustav gör precis det. De gånger jag har gjort slut har oftast varit att jag blivit tillsammans med folk som varit för på så att jag tillslut fått andnöd. Och den gången jag blev rådumpad så fick jag för mycket space och kände mig oälskad. Killen vill bara träffa mig två gånger i veckan och då bodde vi fem minuter från varandra... Det var bra att han kom på att han inte ville vara tillsammans med mig, vilken pina det där var för hjärtat. Gustav ger mig precis så mycket kärlek så att jag kan andas och så mycket space att jag fortfarande känner mig älskad. Vad är receptet för att man ska få leva med er? Har ni ett?
