Så kallar jag henne när jag tycker hon är extra gosig, som i natt. Hon var lite krasslig så det enda sättet hon ville sova var på sin mamma. Hon drog den där långa sucken av lättnad när hon låg på min mage och bröst och sen somnade hon. Det är då jag säger "Evypevy" och tackar livet för att jag fick förmånen att bli Evelyns mamma. (Jag försöker ta diskreta bilder utan hjärtan, det kräver lite) Jag njuter så mycket av min mammaledighet trots att jag jobbar. Det är mest jag som hämtar och lämnar på föris nu. När Matheo var lika gammal så hade vi Teresa som hjälpte till varje dag, men nu känns det som att det inte behövs. Jag vill inte vara ifrån barnen och Evy har redan hunnit bli 7,5 månad. Tiden går fort. Jag bävar för den dag hon ska börja på föris. Jag kan inte ens tänka på den. Jag tror det får vänta tills hon är... Äldre än Matheo var i alla fall. Är ni några som har inskolning till föris inplanerat? Hur känns det?
