Om det är en mening som retar mig så är det den. Den är som en högljudd mygga, som en illasittande trosa, som ett bh-band som har virat sig. Jag som är retoriker förväntas vara lite som en präst, inte svära, inte uppröras inte någonsin "GUD FÖRBUDE" hamna i affekt. Jag tänkte att varje gång ni får för er att skriva den meningen så tänk er att mitt svar alltid kommer att vara detta. Så.
