Bio, jag vet inte när jag var på det sist. "Jag såg tre filmer förra veckan" säger bioknarkaren Stefan och jag bara gapar. Jag har väl varit på bio tre gånger de senaste tre åren. Lyx, den var denna kväll för mig. Filmen? Carol. Platsen? Bio Rio, Hornstull. Jag var gråtfärdig nästan hela filmen, ibland brast det. Jag tycker den var så stark på alla plan. Allt var så besjälat eller bevingat kanske var rätt ord. Bara när Carol smakade på orden som "home" så visste man att de låg så många olika nyanser i det för henne - geografiska, själiga, sorgliga, lyckliga. Filmen var vacker, komplicerad och enkel. Det enkla var självklart men svårt i denna värld. Se den istället. Det satt en äldre herre och tittade på filmen. Han satt själv. Jag var så tagen och det verkade som han var det också. Jag tyckte det var synd att han inte fick dela upplevelsen med någon, prata om filmen efteråt. Men det är ju bara sällskapssjuka Elaine, han kanske ville ha det för sig själv. Jag inväntade i alla fal hans blick när han letade efter sin jacka. Våra blickar möttes, hans log, min log. Vi nickade och så gick han. Plötsligt hade vi delat upplevelsen, delat Carol. Det var fint.
