Så här tycker jag det ska kännas när man har över vänner. De ska kunna ta över ens kök och vi deras. Det ska bara kännas som hemma kort och gott. Crille och Jossan är familj. Meryem kom över med sin syster medan Crille och Jossan trixade i köket. Meryem är min syster. Stefan är min bror. Daniela min syster. Och jag kan fortsätta i oändlighet. Det känns som att livet kompenserade min tid som mobbad rejält. Vilka vänner jag har fått. Det känns också som livet kompenserad min urusla pappa med riktigt bra män, män som älskar mig på riktigt. Som att livet vill säga att "Elaine, mät inte mäns värde efter din pappa.". Det gör jag inte. Jag är älskad och jag har varit älskad av män som jag inte älskat tillbaka. Men jag är tacksam för kärleken. Gud jag skulle berätta om gårdagen, men det blev något helt annat. En reflektion över hur tacksam jag är över mitt liv och kärleken som det rymmer. Mina vänner, min älskade familj.
