Jag läste hos Bloggbevakning att Isabella har huvubry över vad som är inne och ute för barnen klädmässigt. Hennes barn pratar redan om vad som är rätt eller inte och Bloggbevakning frågar om det är vanligt. Jag skulle säga att det är rätt - på Lidingö och andra höginkomstagarorter. Det är en sorglig verklighet för barnen som föräldrarna såklart vill skydda dem från men så är det ett socialt tryck som jag tror blir en ond spiral. Jag har en vän som bor ute på Lidingö och hon har inte Isabellas ekonomiska förutsättningar, alls. Hennes barn har det svårt för hon kan ju inte köpa de märkeskläder och senaste telefonerna som ”man ska ha” ute på Lidingö. Det är såklart säkert inte så överallt men det är den stressen jag har hört från föräldrar som bor där, föräldrar till statusstressade barn. Jag tycker det är så sorgligt och jag undrar var det sociala trycket börjar Matheo är 9 år, han bryr sig inte det minsta om vad han har på sig. Älvsjö är också en välmående kommun men inte på långa vägar so Lidingö. Ett mindre hus på Lidingö går på i alla fall 13 miljoner. Men med hus kommer inte bara område utan värderingar också. Jag har varit livrädd för att bosätta mig på ställen där det kan förekomma rasism, statushets och där barn ska oroa sig för vad de har på sig. Matheo gick till skolan med den här mössan häromdagen utan att det var några problem. Till och med taggen var kvar för den ville han ha där ”den är cool” 😅😍. Jag är tacksam för att Älvsjö är så, men andra kan ju som sagt ha en annan upplevelse. Jag kommer ihåg när vi från Bredäng blev bjudna på fest ute på Lidingö och smala tjejer i märkeskläder knappt ägnade oss en blick. En kille kollade bekymrat på mig på festen och frågade: - Vart bor du? - Bredäng. - Men oj, varför det? - För att jag bor där. - Men kan ni inte bara köpa en lägenhet i stan? Det var väl där många av mina fördomar om Lidingö kom. Mest för att det blev en sån jädra kontrast till Bredäng och pengar var något som tonåringarna på den festen tog för givet. Och hade du inga så var du inte intressant. Så när jag läser Isabellas blogg så tänker jag att det är gamla sociala koder från Lidingö som hänger kvar och som tyvärr pressar hennes och andras barn på ön. Det borde verkligen göras till en större diskussion på fler platser i Sverige. Barn borde få vara barn, inte tänka på statussymboler eller loggor på kläderna. Hur tänker ni? Känner ni till fler områden med sånna tendenser?
