Jag fattar inte varför det i kvinnokulturen byggs upp en otrolig rädsla för att ge folk feedback? Vaddå kvinnokultur, kanske ni tänker? Jo men det är så det är och man kan peka på tusen olika faktorer till varför det är så. Men att inte kunna ta eller ge feedback, det ger inte mycket till utvecklingen. Vi vrider och vänder på saker, hittar skäl till att känna oss kränkta istället för att uppskatta den raka kommunikationen. Alla kvinnor är självfallet inte så, men det är ett drag som jag ser främst hos kvinnor. Jag förstår inte hur man kan tolka Ullis kommentar som osympatisk, hon delade sin åsikt. Punkt. Sen fick jag klagomål på min jargong mot männen på facebook som också hade en rätt rå (skön i mina ögon) jargong mot mig. En dialog som låg på en ömsesidig rå jargong. Aldrig sa någon "jag känner mig förminskad" för de visar att de tål raka och ibland råa rör. Varför kan inte vi kvinnor tåla det också? De sa att män tränar hårdare än kvinnor. Sa jag "jag känner mig kränkt". Nej jag slog tillbaka med "förhistorisk men intressant kommentar. :)". Det är det som är det sköna med jargongen på min facebook Maja, där känner sig männen aldrig förlöjligande. De tar i i sina kommentarer och jag gör det tillbaka. Här vågar man knappt linda in något i silkespapper för det är alltid ett tiotal som hittar sätt att bli kränkta. Det är rätt jobbigt för en annars rätt rå-med-glimten-i-ögat-människa som jag själv. Japp jag är rå men censurerar det till förbannelse här och med kvinnor över lag. Kanske därför jag oftast funkar bättre med grabbar? Jag kan tycka att den grabbiga råa kulturen är mer ärlig och man behöver inte trippa på tå. Jag är inte bra på det där tåtrippandet. Sen finns det gränser såklart, grabbiga kulturer som pratar om schyssta lökar och "spring inte som en kärring" uppskattar inte jag. Jag ber dem hålla käften och förklarar att det var en "kärring" som klämde ut dem till livet och det kan mycket väl bli så att de blir farsor till en "kärring". Det jag gillar i männens kultur är deras självklara raka språk i feedback - jag förstår och uppskattar den. Det krävs ingen telepati för att få budskapet. Jag tycker att ni som pratar om illaluktande människor, noterar att nån har en snorbuse som hänger ut eller har gylfen nere. Ni som pratar om det med andra och låter oss illaluktande, snor och gylfmänniskor gå förbi för att ni är "rädda" för att kränka oss. Jag tycker er tystnad är obehaglig och det är såna människor som gör mig illa till mods och ängslig. Jag vet inte vart jag har er eller vad ni tänker egentligen. Med mina killkompisar så kan vi vara 100% ärliga utan silkespapper. Den där grundtryggheten i att man menar väl finns där oavsett retorisk formulering och det är SÅ skönt. Jag har förlorat tjejkompisar som tyckt jag varit taskig när jag gett feedback. När jag sagt saker som alla andra har pratat om, när jag velat vara vän nog att prata till. Endast tjejer har agerat tystnadsterrorister - surat i månader utan att berätta vad som är fel - för att de tyckt man ska förstå något som de lika gärna kunde fått mig att förstå. De kunde ha gett mig en chans att säga förlåt istället för att köra tystnadsterrorism och vänta in nån sorts telepati. Det är så taskigt. Oftast mäktar jag med er. Jag hittar det finaste silkespappret och lindar in mina ord i det. Men just idag är jag trött på er. Trött på er som vrider och vänder på precis allt för att slippa ta kritik/feedback. På er som fräser åt läraren samtidigt som ni klappar ert barn på axeln när de fått underkänt på ett prov. Istället för att hitta sätt att få ert barn att utvecklas/prestera bättre till nästa prov så säger ni "du är bra som du är, låt ingen annan få dig att tro nåt annat". Idioti av föräldrarna. Dessa barn blir vidriga vuxna som är helt oförmögna till att ta kritik som ett proffs - de tar det personligt. Ni som idiotförklarar alla som inte håller med ditt barn istället för att låta dem se saker ur andras perspektiv och fundera på hur de andra tänker. Kärlek tycker vissa, dumhet tycker jag. Jag ska sluta dalta. Fattar folk inte kärleken, storheten och möjligheten i att utvecklas av rak feedback så är det ett problem. Men det är inte mitt problem, inte längre. Sen handlar det inte om att ta sig rätten att vara en bitch. Det handlar om att slippa värderas som det när man ger välmenande feedback. Ni andra är förjävla härliga. Tack för all feedback på stavning, formuleringar, tankar, tavelval och Gud vet vad. Ni får mig att växa! Tack! ❤️ /Elaine, undrar vad Lady Dahmer kommer säga om detta inlägg...
