När jag såg Lady Dahmers rubrik så blev jag så matt, trött och ledsen. Inte ens mordisk som jag brukar bli. Jag kan inte diskutera pedofiler längre för nackskott är det enda jag ser framför mig. Men det är inte en diskussion, det är barbariskt jag vet. Igår när jag landade i Göteborg så gick jag förbi stället som var ett internetcafé för kanske sju år sedan. Jag mådde illa. Det gör jag alltid när jag går förbi det stället trots att datorerna inte finns kvar längre. Det var där jag lånade en dator efter en kortväxt medelålders man. Han hade glömt att ta bort sidorna som han hade varit på. Sidorna med barnpornografi. Jag hann se en bild och den har etsat sig fast på näthinnan för livet. Jag mår så dåligt när jag tänker på det. Jag kommer inte berätta vad jag såg. Men där och då så väcktes det här primitiva i mig att jag ville döda den där mannen och alla pedofiler som finns. För nu var inte pedofil bara ett ord, utan jag fick se dessa ledsna ögon som det där lilla barnet hade på bilden. Jag såg offret som har kommit in i en värld där barn ska lyssna på vuxna. Och barnet hamnade i pedofilens värld. Vad gjorde jag? Jag satt chockad i några sekunder. Något dog inom mig. Och sen så började jag springa efter den där mannen. Skrek "Pedofiljävel jag ska polisanmäla dig!". Bara det att han hann stänga sin bildörr och åka iväg. Bilskylten? Jag tänkte inte logiskt då utan bara primitiva tankar om hur jag ville mörda honom. Anna har en inte lika primitiv syn på saken och den hittar ni här. Men jag är ändå nyfiken. Om era barn blev utsatta för en pedofil vad hade ni gjort då? Helt ärligt? Svara inte som "man ska" utan som ni tänker. Jag tänker helt ärligt att jag skulle döda den som utnyttjade Matheo. Jag säger inte att det är eftersträvansvärt att döda, men det är det som jag tänker att jag skulle göra. Helt ärligt.
