Då hade jag riktat in mig på våldtäktsmänniskor. Pedofiler i synnerhet. Hade det här varit mitt barn så hade jag inte polisanmält, jag hade vigt mitt liv åt att hitta fanskapet och dödat honom. Jag hade tagit mitt fängelsestraff och gått med rak rygg i fängelset. Matheo och Gustav skulle ha det bra ändå. När vi snackar saker som jag brinner för så är det mycket. Men det som får mitt hjärta att slå extra mycket så är det diskriminering och sexuellt utnyttjade människor. Jag har ingen empati för pedofiler. Jag förstår dem inte, det får psykologer göra. Jag tycker inte de är människor, inte djur heller - de är monster. Skulle jag springa in i en pedofil som förgrep sig på ett barn så skulle jag, utan att blinka, avliva fanskapet. Utan. Att. Blinka. Vi har bråkat om det här ämnet förut kära bloggvänner och jag vet att många tycker jag är grym och andra känner som jag. Jag säger inte vad som är rätt eller fel, jag säger bara vad jag hade gjort. Vad hade ni gjort om det hade varit ert barn? Och vad brinner ni för?
