Jag läser om alla de kvinnor som utsatts i juristbranchen och jag är inte förvånad, ingen kvinna är förvånad. Denna revolution har bara börjat! Men det är några fel i denna ekvation och det är att de inte outar vilka männen är. Att vara tyst om förövarna är att skydda och tillåta dem fortsätta med sina sexuella ofredanden. Vi måste ha ett samhälle där vi bryter tystnadskulturen och berättar vad som har gjorts och av vem. Varför? För sexuella ofredanden ska ha konsekvenser oavsett om det för förövaren resulterar i ett förlorat förtroende av fortsatt jobb på advokatbyrån eller att skammen hamnar hos densamme. Vad konsekvenserna blir är inte offrets ansvar, det beror helt på graden av sexuellt ofredande som förövaren orsakat. Det är med andra ord förövarens handling som bestämmer utfallet. Allt vi offer kan göra är att utan skam bryta tystnaden och berätta vad han har gjort för att skamförflytta och varna andra. Att kalla det en "häxjakt" är bara en metod för att trycka ner oss offer i tystnaden och mörkertalet av alla drabbade som aldrig får rättvisa eller upprättelse. Folk som vill tysta oss säger "Du kan förstöra hans liv om du talar". Svar: Han förstörde sitt eget liv när han ofredade mig sexuellt. Det skulle han tänkt på, inte jag. Sen kan folk också säga: "Men tänk på hans familj och barn". Svara: Han skulle tänkt på sin familj och barn innan han ofredade mig sexuellt. Han ska tänka på konsekvenserna för sig själv, jag har egna sår att slicka nu som inte är självförvållade. Sluta skydda förövare. Bryt tystnaden. Och är förtal mot lagen så visst, men talar du sanning så borde rätten vara på din sida. Jag riskerade att bli anmäld för förtal när jag berättade vad han gjort mot mig, men jag struntade i det. Jag bröt tystnaden. Oavsett. Om så många förövare jobbar i rättssystemet så är det ett felsystem!
