På mina promenader så har jag sett dessa underbara äldre personer mata duvorna. Kanske har deras familj inte tid med dem, kanske har vännerna dött sedan länge och kanske är de ensamma för att folk är så upptagna med... ja med vad? Men duvorna verkar inte glömma och för dem så dessa pensionärer superhjältar. Jag gick fram till en äldre dam som gick i skogen. Eller jag gick inte fram, vi gick förbi varandra och så sa jag bara "vad fin du är!" till henne. Hon lös upp och stannade till och med för att prata. Min mamma brukar säga "hej kompis" till folk som precis som hon promenerar med stavar i skogen. Min mamma inspirerar mig och inspirerade mig att morsa på damen. Jag vågade inte störa henne så länge, men när jag gick vidare på promenaden så insåg jag att hon nog ville bli "störd av mig". Tänk om vi skulle ägna de äldre lite mer tid, de har ju inte så lång tid kvar. Och vi ska alla vandra den vägen och jag är säker på att tid du ger är tid du får när din tid är kommen. /Elaine, ska ringa farfar.
