Gud vad länge jag har velat blogga om detta begrepp och fenomen som är så självklart för mig, men som jag inte tror att jag har nämnt förut. Det är inte vardagsbråk om disk eller kanske en klumpig kommentar utan jag kallar det vägskälsbråk. Det är när man märker att den ena personen har en tendens eller kanske ett drag som är helt oförenligt med en själv. Ett exempel, om jag ska vara en smula privat, så var jag den som hade ett explosionsartat temperament i början av vårt förhållande. Tillslut sa Gustav att han älskade mig och ville leva med mig, men han ville inte leva med mina utbrott. Det var ett vägskälsbråk för han var modig nog att nämna sina önskemål och gränser fullt medveten att jag kunde tagit vägen från honom med mitt temperament som sällskap. Eller så kunde jag lämna temperamentet därhän och gå med honom. Jag valde det senare och nu med framtiden i min hand så tror jag att de där utbrotten var ett gammalt rop på uppmärksamhet - uppmärksamhet som Gustav var villig att ge mig utan drama. Gud så skönt att slippa vara en drama queen. :o) Jag tror att vägskälsbråk är bra att ha i början av ett förhållande. Det är svårt att lära ett sju år gammalt förhållande att sitta, därför är det inte konstigt eller alls dumt att förklara hur man är funtad redan efter sju dagar. Många tror att man inte kan ha sådana bråk i början. Att man inte kan ställa krav då för man ska ju vara nykär. Men det är ju i början ni kan forma förhållandet och då måste personen förstå dina gränser och önskemål. Kanske tar hen vägen utan dig, men då slipper du ett helt liv på en väg med egenskaper som du verkligen inte tycker om. Jag har haft vägskälssituationer (det är inte alltid bråk) med vänner och familj också. Det har varit läskigt vid tillfällen, ibland har vi tagit varsin väg eftersom ingen av oss ville kompromissa. Sen har det varit nära att ta slut med personer som varit en nära hela livet. Hur kan de ske? Jo för vi människor förändras. Det är inte historia som håller oss samman, det är hur vi är mot varandra idag. Eftersom vi förändras så kan vi ibland vakna upp och vara helt andra personer. Jag är fortfarande Elaine, men jag har förändrats en hel del de senaste sex åren. Som tur är uppskattar jag och mina vänner olikhet. Men ibland så är olikheterna inte förenliga. Och vet ni vad? Det är ok och framför allt så är det livet.
