Det är så viktigt att ta reda på vem man är, valen man gör och vad de är grundade på. Gör jag det här valet för att jag verkligen vill eller för att det är en konsekvens av min trasiga uppväxt? Jag vägrar vara en ständig reaktion på min uppväxt, jag vill vara kapten över mitt liv. Men jag ser så många som upprepar sina föräldrars mönster utan att inta det där metaperspektivet då man kan se på sig själv utifrån. Jag tror det är viktigt. Att inte rösta på samma parti för att man blivit hjärtvättad med familjens tankar, utan läsa på och fatta egna beslut. Annars skulle du lika gärna kunnat vara en nazi utan förmåga att tänka själv i en nazifamilj. Tänk alltid själv. Jag tänker på min familjs tankar och jämför med mina egna. Som min älskade farfar. Han var helt underbar men kunde ha lite "anseende-tendenser". Man var inte något såvida inte man hade åstadkommit något. Egentligen är inte farfar så, men det är ett arv han har från sin släkt. Men så när jag började dejta en kille utan anseende så märkte jag hur en del av mig var angelägen om att styra upp honom. Att jag såg ner på honom för att han inte kommit nån vart. Jag skämdes för att jag kände så och kom genast på att det där var ju inte jag utan farfars släktarv. Så det var bara att skaka av sig den tanken och inse att den inte kom från mig. Jag är ingen som bryr mig om folks fjädrar i hatten, jag är lycklig när andra är lyckliga. Skulle Gustav ha jobbat som kassör på Konsum (jag har också gjort det) och varit lycklig med det så hade jag varit detsamma. Det är jag. Men så finns det ju ett samhälle som pressar en att tycka annorlunda och det får man också se upp med. Hur är ni? [poll id="6006"]
