Kunde inte sova igår för allt jag kunde tänka på var farfar. Jag sörjer verkligen honom, trots att han fortfarande lever. Men jag sörjer det liv han hade som inte finns kvar längre. Nu lever han ett liv som han inte vill leva längre... Åh typiskt nu kan jag inte sluta gråta. Nej, jag får ta tag i vardagen och bära med mig sorgen idag. Det är massor som ska ordnas. /Elaine, sväljer kaffet och klumpen av gråt på samma gång.
