Jag vet inte om ni var några som såg det, men häromdagen så var det en person som kallade mig kapitalist och empatilös. Personen hade inte läst bloggen utan halkat in på en bananskal från Bellas blogg. Att få ett sånt påhopp gjorde mig inte arg utan på riktigt nyfiken på hur hen tänkte. Jag avslöjade mina fördomar om hen, men var fortfarande öppen för att jag kunde ha fel. Det hela blev faktiskt en rätt intressant dialog som tog slut efter mitt sista svar. Varför vet jag inte. En annan kommentar som hängde kvar var denna. Jag vet inte om det är mitt tacksamhetstänk som har gjort mig mindre förbannad och mer eftertänksam. Det enda jag kunde undra var när träffade den här personen mig. Jag är SÅ nyfiken på det. Jag fick ju såklart inte svar på det. Tycker det är trist när folk inte vågar ge rak feedback. Och på tal om det så kom jag att tänka på den där bloggaren som jag tidigare avgudade men numera tycker är en liten prinsessa. Jag kanske träffade honom under ett svagt ögonblick och kanske är det så att han bara inte gillar mig. JAG kanske gjorde ett sjukt dåligt intryck. Jag snackade till och med skit om honom till min förläggare och sa att "Jag hoppas att jag slipper träffa den där prinsessan för han är ju bara för dryg!". Min förläggare och jag är goda vänner så jag vet att pratet stannar hos honom. Men så när jag bemöttes med Tobbetollis kommentar så hamnade jag i samma situation. Undrar när hen träffade mig? Hade jag ett svagt ögonblick? Eller är det kanske så att hen gjorde ett dåligt intryck på MIG? Varför ställer vi oss aldrig den frågan själva? Varför är det så enkelt att kalla någon otrevlig generellt bara för att personen var otrevlig just mot mig? Det blev en viktig läxa för mig. Så hur är då Elaine Eksvärd? Det beror på när ni träffar mig och självfallet vår personkemi - man kan inte komma överens med alla. Hela förra året var jag nog rätt låg eftersom farfar var döende. Möter du mig ett stressat ögonblick så kanske jag inte hoppar och tjoar. Men jag gör alltid mitt bästa för att vara tillmötesgående och snäll, jag tycker inte det är en större ansträngning. Är du otrevlig så är jag verkligen inte Mona Lisa och ger ett kärleksfullt leende tillbaka, även om jag önskar att jag kunde. Jag kan vara så pass rak att jag säger "Shit vad du är otrevlig, eller så märker du bara att jag blir ett åskmoln och går därifrån.". Falska personer har jag svårt för också, då blir jag otrevlig för jag har mer respekt för öppet ogillande personer än falska leenden. Jag träffade en sån på SATS en gång och kände bara att jag går härifrån istället för att skådespela. Så igår när jag träffade Anders så gjorde jag en pudel. Jag sa: Anders, för någon månad sedan så kallade jag *** för en prinsessa. Jag sa att det är sån han ÄR. Men det är helt fel, han var så mot mig. Jag kanske var för på eller inkräktande, who knows? Jag ville bara ta tillbaka det. Anders skrattade bara och sa "Det är noterat". /Elaine, är oftast trevlig, men inte alltid.
