Jag läste att Lady Dahmer får kritik som säger att man inte kan ta henne på allvar för att hon är kompis med Cissi Wallin. Såna kommentarer gör mig irriterad och också rädd för de premisser som såna människor baserar sin vänskap på. Måste man vara som sina vänner? Jag kan nog lugnt påstå att jag inte är särskilt lik några av mina vänner, det är därför jag får ut så mycket av dom. Vi kan ha saker gemensamt som entreprenörsdriv, komplicerade familjeförhållanden, träningsglädje och annat. Men sen när det kommer till frågor som till exempel kvotering till styrelser där Bella har bestämda åsikter. Där har många bett mig att ge min åsikt,"för du är vettig, men kompis med Bella" men jag har ingen för att jag är tyvärr inte intresserad av den frågan. Jag är däremot intresserad av att man ska anonymisera CV:n för att mina kompetenta vänner med "fel" efternamn ska få jobb i detta fördomsfulla Sverige. Bella och jag har olika hjärtefrågor, ibland har vi samma och ibland (väldigt ofta till och med) så tycker vi olika. Men det är inga problem, det verkar vara större problem för omgivningen att vi är så olika. Man har problem med att tycka om mig och se att Bella är en av mina närmsta vänner och vice versa - folk som gillar Bella men inte mig kan få hjärnsläpp. "Elaine är ju kristen Huuuuur kan du hänga med henne?" Det är massor som gör oss olika. Jag gillar Graffiti, det gör inte Bella. Jag älskar att träna, det gör inte Bella. Vi älskar att resa och desserter båda två. Jag tycker tatueringar är snyggt Bella tycker det är lite trashigt. Bella är för alltid moderat, jag har ingen politisk tillhörighet. Har ingen aning om vad jag ska rösta i nästa val. Vi tycker olika men vi tycker om varandra och det räcker för oss och för Cissi Wallin Natashja. Tänk vad lyckliga folk hade varit om det hade räckt för deras vänskapsband. Hur är ni med era vänner? Identiska?
