Jag blev så ledsen och arg när jag läste kommentaren från dig "lite anonym" igår. Vill krama om dig, se dig i ögonen och säga att din pappa är ett jävla svin och alla negativa känslor du har borde finnas i honom för det han har gjort mot dig. Du finns i det här livet av en mening, men det som hände dig när du var liten var helt meningslöst. Folk som säger att det gjorde dig till den du är idag och att det finns en mening med allt - dom vet ingenting. Det gjorde inte dig till den du är, däremot gjorde det att du bär den smärta du bär idag. Du är INTE äcklig. Din pappa är äcklig! Det som drabbade dig är äckligt, med du är aldrig aldrig aldrig äcklig! Kom ihåg det. Och när du sitter där i tystnad med din skam så blir det helt fel. Pedofiler och dåliga föräldrar vill att barnen ska vara tysta livet ut för "Du vill väl inte hänga ut din familj". Det är helt fel fråga att ställa en drabbad. Varför frågar man inte varför pappan hängde ut sin kuk istället? Det är där debatten och fokuset borde vara, på felet som föräldern har gjort. "Lite anonym" du har inget ansvar att skydda din familjs heder. Det enda ansvar du har är att plocka ihop bitarna av ditt liv och leva det så gott du kan utifrån det du har varit med om och omge dig med bra människor. Blod ÄR inte tjockare än vatten när banden går till galningar. Och när vi ändå pratar ansvar så hade dina föräldrar ansvar att ta hand om dig när du växte upp. Är det några som ska ha skam så är det dom - inte du. Så sitt inte i tystnaden med det du har varit med om för att du skäms. En våldtagen är inte äcklig för att hen blev våldtagen, du är inte äcklig för att din pappa utnyttjade dig sexuellt. Studier visar att den största skammen man har som vuxen är att man inte gjorde motstånd som barn. Men barn vet ju inte bättre och de litar ju på vuxna så det ska du heller inte skämmas för. Och många sexuellt utnyttjade skäms för att det fanns njutning vid tillfällen. Men det är en reflex, inget ett barn kan hjälpa och pedofilens fel. Lusten skulle väckas av en jämnårig när barnen blev tonåringar så kommer dessa äckliga vuxna och stjäl den lusten i förtid trots att barnet inte vill. Inget barn är skyldig att skämmas för sina föräldrars dåliga föräldraskap. Stor stor kram till alla er där ute som är lojala era dåliga föräldrar och bär en skam livet ut. Släpp lojaliteten, tystnaden och skammen. Låt föräldrarna bära skammen så du orkar bära dig själv genom livet. "Lite anonym" Under hela min uppväxt blev jag sexuellt utnyttjad, hotad till livet, utstött från familjen osv av min pappa. När jag var 13 år var jag inte välkommen hemma längre, utan fick flytta till en fosterfamilj. När jag var 15 år flyttade dem och staden jag kom i hade inte fler fosterfamiljer på lager så jag fick flytta till egen lägenhet som 15åring. Det har satt djupa spår i mig och för 2,5 år sedan i samband med en allvarlig trafikolycka som jag och familjen var med om fick jag Komplex Posttraumatisk stress. Jag har gått i terapi hon världens bästa psykolog och jag är så tacksam för allt hon gjort för mig. Nu får jag dessvärre inte gå kvar hos henne (hon ska lägga ner sin egna verksamhet) så jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag vet inte hur jag ska orka börja om med en ny människa.. Jag har väldigt svårt att lita på andra och känner mig väldigt äcklig och rädd att andra ska stöta bort mig om de får veta om min trasiga barndom.. SÅ, nu står jag här och funderar på om jag ska: 1. Göra allt i min makt för att gå vidare på egen hand och använda mig av de verktyg jag fått från min psykolog. För barnens skull. 2. avsluta allting, jag vet verkligen inte om jag orkar kämpe mer.. men tror inte jag skulle våga ta livet av mig heller. 3. Våga försöka träffa en ny psykolog och se om det finns något hon kan göra. Jag står i kö till Traumamottagningen, men det är 2 års väntetid dit…
