Berivan och jag har blivit tajta igen. Vi har alltid varit tajta, men det var nåt år som vi gled ifrån varandra för att jag inte orkade dela med mig av allt det svåra med bokskrivandet och hela rättegången som jag genomgick mot pappa 2014 och väntan på domen. Jag orkade inte dela den kampen med alla jag kände. Nästan som att man inte orkar dela kampen om att bli gravid med alla. Frågan "hur går det" blir så laddad med ångest när svaret inte finns, bara hopp och förväntansångest. Nu när allt har lagt sig så orkar jag prata om det. Jag behöver alltid prata när jag är mitt i en storm, men jag orkar inte prata med alla. Berivan och Gustav kommer så bra överens. Dom kallar varandra Berra och Gurra. ❤️☺️
