När jag plåtade nya pressfoton för Jesper så ville jag ha på mig något enkelt. En t-shirt och svarta byxor. Jag tycker bilderna är fina, men störs av att jag har så stora bröst. Jag är lite blyg av mig, har inte gärna u-ringningar eller så. Jag tycker att det som ser fint ut på folk med normalstora bröst kan se vulgärt ut på oss storbystade. Och det tycker jag är himla orättvist. Gustav är så gullig och säger att jag ska sluta tänka på att jag är storbystad, utan helt enkelt acceptera att jag är det. Vi som är naturligt storbystade är inte de som tuttar upp oss eller går med rak rygg, det är nästan tvärtom. Trots att folk opererar sig till större bröst så är vi mer dom som skakar på huvudet och råder folk att inte göra det. Den uppmärksamheten som stora bröst ger är inte så himla rolig. Men jag ska sluta skämmas och börja gå med rak rygg. Jag tänker inte ha djupa uringningar, men har jag en tajt t-shirt så tänker jag heller inte ha puckelrygg. Hur tänker ni? Storbystade, småbystade? Varför bekymrar vi kvinnor oss för brösten egentligen? Finns det en perfekt storlek? "Size-me" borde duga. /Elaine, är så glad att hon tagit ut sitt löshår.
