Jag är både åskådare och där, Jag är den som är rationell och den som är kär. Jag älskar min sambo. Men jag är gnistrande förälskad i en annan. Och det märkliga och samtidigt det väldigt fina i det hela är att det är ok, helt ok. Jag känner mig inte som många av er på bloggen har skrivit att det finns en "Stjärnman" eller att jag måste göra ett val. Kanske har jag förskonats från Hollywoodfilmerna? Jag vet inte. Jag skyltar inte med mina känslor för det finns folk jag älskar som jag inte vill såra. Men jag skäms heller inte för dem. Vissa dör utan att någonsin fått ha upplevt dem. Jag är istället väldigt tacksam för att dessa känslor rusar omkring i mig. Jag har varken satt upp en handlingsplan eller försökt att hitta icke existerande problem med min sambo. Vi har det, hör och häpna, väldigt bra. Allt hänger inte ihop, det är två högst separata världar och känslor. Jag har drabbats av förälskelse till en annan. Men det finns ingenting jag kommer göra åt saken. Jo en sak. Varje natt jag har drömt och att vi har haft sex så har jag ingen bekymmersrynka i pannan - jag har ett leende på läpparna. Det är ok att drömma så trots att jag sover bredvid min sambo. Jag tillåter mig dagdrömma om kyssarna han ger mig, kyssarna jag aldrig har fått och aldrig kommer att få. Det är också ok, för dagdrömmarna ger mig så mycket mer jämförelse vad en besannad dröm hade kostat min tillvaro. Det jag vill säga till er andra bloggvänner med en förälskelse till en annan men med en kärlek till er partner. För att låna ett uttryck av Elaine - take a chill pill and take a ride to fantasy land. Den turen är underskattad och många separationer baserat på förälskelser till andra är ofta överskattade. - Katta.
