En nästan tio år gammal dagbok från 2004 hittade jag. Jag har skrivit den, men aldrig läst den, förrän nu. Det är så sjukt spännande läsning, Gustav tycker det ser ut som att jag läser en thriller när jag sitter med stora ögon och biter på naglarna. Men det känns nästan så. 2004 hade jag tagit min fil.kand i retorik, jag hade lämnat pingstvänlivet bakom mig, var kristen men kände inte för att hänga med kristna längre. Jag började dejta igen och var på en bra plats både känslomässigt och i livet. Hade jag träffat Gustav då så hade det faktiskt varit bra tajming just då, men inte året senare. Mycket av det som jag var med om 2004 hade jag glömt. Nu kom minnena tillbaka. Mohanad till exempel som jag dejtade i smyg. En kille från Irak som inte pratade så bra svenska, men personkemi och förälskelser har inget språk.❤ Han kom hem till mig med blåmärken. Jag minns så väl när han satt i min vita soffa och tittade ut genom fönstret när han sa: Min pappa har dödat två personer i Irak, de nämner han ofta med tillägget 'du kanske blir den tredje'." Jag tyckte så synd om honom och vi pratade ofta om hur vi skulle rymma ihop och hur min lilla 1:a i Solna var hans gömställe från pappan. Han brukade komma och hämta mig på Konsum och så satt vi på någon bänk och skrev varandras namn i händerna Mohanad ❤ Elaine, som två tonåringar. Vi träffades några månader och alla kompisar var emot det då, då blev jag envis och fortsatte träffa honom tills jag blev kär i R. Att läsa att jag satt på R:s vardagsrumsgolv och grät av lycka medan han var i tvättstugan var bara hjärtkrossande. För jag visste det inte då, men att bara (några sidor fram i dagboken) dagar senare så skulle han göra slut med mig. Åhhhh, det gjorde så jävla ont! Jag hade glömt bort det där. Att djupdyka i dagböckerna är så himla häftigt och smärtsamt ibland för man minns hur ont det gjorde och hur himlans bra det är nu. Jag gick ut till Gustav, kramade om honom och sa: - duuuu kommer aldrig göra slut med mig eller huuuuur? Gustav som vet hur känslosam, dramatisk och inlevelserik jag är lig och sa: men vad är det nu då? Jag har inte läst till när R gör slut med mig. Men dagboken sista sida heter "avslutat kapitel" så jag antar att det är smärtsam läsning framöver. Jag är såklart glad att R gjorde slut, men smärtan minns jag. Usch. Vad gjorde ni 2004? Älskar att se tillbaka med er. /Elaine, lägger ner luren och stirrar upp i taket på samma sätt som hon gjorde den kvällen 2004 i sin 120-säng på bokvägen 5.
